Barriärrevet

2 januari

Det blev i alla fall en utflykt för oss alla sju. Inte samma utflykt, men till samma mål och alla är mer än nöjda. Holmströmmarna blev upplockade av en buss som tog dem till hamnen i staden Town of 1770. Vi hade som sagt en annan utflykt som gjorde att vi fick ta egen bil 1½ timme norrut till samma stad. Klockan 04.15 ringde vår klocka och då var det fortfarande mörkt ute. Mörkt och varmt.

Väl på båten blev vi passerade av Holmströmmarnas båt som gick betydligt mycket snabbare än vår lilla båt.

Vår utflykt hette "Undersea adventure" och det var mest dykare på båten. 
 

Vi kände oss dock som riktiga dykare. Tuber och sånt är bara löjligt :)
 

Efter en första snorkeltur vid ön Fairfax, som är det sydligate av Barriärrevet, var vi helt i exstas. Speciellt Pontus som skrek högt i snorkeln att "Nu gråter jag snart, så fint är det". Höga som koalor var det sedan dax för en enklare lunch.
 

Nästa stopp blev Lady Musgrave. Precis innan vi skulle hoppa i simmade en familj sköldpaddor förbi. Jösses, så snabbt vi kom i vattnet.
 

Pontus var på metersavstånd från en sköldpadda och var helt hög. Lill-Åsa var lite senare två meter från en haj (white-tip reef shark) och har väl aldrig haft så hög puls i hela sitt liv. Tydligen är de inte farliga om man inte är framme och klappar på dem och såna tankar hade aldrig Lill-Åsa. Vi såg också en rocka, en bläckfisk och hela rollistan från Hitta Nemo. Tydligen hade vi väldigt tur som fick se sköldpaddorna och hajen.
 

På vägen hem jämförde vi våra upplevelser och vi var alla tre överens om att vi måste snorkla mer.
Den här bilden är tagen ungefär en timme innan Pontus ansiktsfärg började skifta i grönt och påsen åkte fram.
 

Det gungade rejält och regnet och vågorna blötte ner oss fullständigt. Russinfingrar är bara förnamnet.
 

Vid 19.45 var vi tillbaka i Bundaberg igen och det tog inte lång tid innan vi sov som klubbade.