Med lite panikhungersteg gick vi in mot huvudgatan. Under vår vistelse gjorde vi en egen slogan för staden.
"Lismore - where the people piss more". Lill-Åsas typ av stad.
Lite fin konst mitt i asfalten.
Och på lyktstolpen. Lismore är känt för att ha mycket musik- och konststudenter.
Vi valde ett thaiställe som var ett av två ställen som var öppet. Där serverade de väldigt varm mat och Lill-Åsa brände sig rejält på tungan. Tungan har hängt utanför munnen i två dagar men nu börjar den återhämta sig.
Dagen efter åkte vi vidare norrut och Lismore var vårt sista stopp i New South Wales. Landskapet kring Lismore var väldigt vackert och såg irländskt ut med gröna kullar och dalar. Oberoende av varandra började vi nynna på signaturmelodin till Hem till gården.
Folk kan till och med åka i hundra knyck med hundarna på flaket. Än har vi inte sett någon flyga av. Ingenting vi vill ha på framrutan.
Ett snabbt lunchstopp när vi åkt en bit in i Queensland. Oromantiskt, vi vet, men gott och praktiskt.
Det blev en lång dag i bilen och vi knäckte 46 mil.
Familjen Holmström hade i vanlig ordning startat mycket tidigare än oss och mötte oss när vi gled in under bommen på vår holiday park.
Vi samlades alla på vår veranda och åt lite middag tillsammans.
Efter maten började vi planera vår resa söderut som börjar den
3 januari. Vi är alla väldigt nöjda med det vi kom fram till.
Kolsvart, tokvarmt och väldigt mysigt.
Och lite busigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar