Dingos äter små barn

Klockan är bara 08.00 här och det är redan obeskrivligt varmt. Vi är alla insmorda två varv med SPF 30+. Vi väntar på att få åka ombord på färjan som ska ta oss till Fraser Island. Ön är världens största sandö och har inte så mycket bekvämligheter. Den har dock en otroligt vacker regnskog och flera sötvattensjöar.

På väg över fick vi se en delfinfamilj.

På väg ut ur färjan och alla är lite småpirriga i magen inför vårt äventyr på ön.

Så här ser de fina vägarna ut. Det är bara 4WD som är tillåtet på denna ö då det bara är sandvägar.

Vi skiftade platser under dagen men så här satt vi första streckan. Eric och Tilda som är lite mindre än oss andra sitter allra längst bak.

Det finns gott om dingos (även om inte vi fick se några) och det gör att man måste tänka sig för lite extra. Man måste alltid gå i grupp och man måste äta innanför en inhängnad. Tyvärr är det föräldrar som till och med har blivit av med sina barn här.

Lake McKencie som var helt magisk. En sötvattensjö mitt på ön med kritvit sand och med en vattentemperatur som även passar badkrukor.

Vi visste inte vad vi skulle prioritera. Tillfredställa hungern eller svalka?Vi valde svalka först och det var nog ett klokt val.

På vägen stannade vi bilen och Anna hoppade ut för att kolla om några före oss behövde hjälp. Det är väldigt vanligt att man kör fast i sanden. Hon höll på att bränna fötterna av sig i den heta sanden och var tvungen att hälla vatten på dem när hon kom tillbaka till bilen. Man kunde nästan höra hur det fräste.

Vi körde sen på stranden på den östra kusten.

Stranden fungerade även som start- och landningsbana.

Efter en bit på stranden kom man till ett gammalt skeppsvrak.

På tal om djur som äter små barn. Vid ett antal tillfällen har vi sett örnar som har cirkulerat och sett lite småhungriga ut.

Här väntar vi på färjan som ska ta oss tillbaka till fastlandet.

Behöver vi säga att detta varit en helt magisk dag?

Från NSW till QLD

Med lite panikhungersteg gick vi in mot huvudgatan. Under vår vistelse gjorde vi en egen slogan för staden.
"Lismore - where the people piss more". Lill-Åsas typ av stad.

Lite fin konst mitt i asfalten.

Och på lyktstolpen. Lismore är känt för att ha mycket musik- och konststudenter.

Vi valde ett thaiställe som var ett av två ställen som var öppet. Där serverade de väldigt varm mat och Lill-Åsa brände sig rejält på tungan. Tungan har hängt utanför munnen i två dagar men nu börjar den återhämta sig.

Dagen efter åkte vi vidare norrut och Lismore var vårt sista stopp i New South Wales. Landskapet kring Lismore var väldigt vackert och såg irländskt ut med gröna kullar och dalar. Oberoende av varandra började vi nynna på signaturmelodin till Hem till gården.

Folk kan till och med åka i hundra knyck med hundarna på flaket. Än har vi inte sett någon flyga av. Ingenting vi vill ha på framrutan.

Ett snabbt lunchstopp när vi åkt en bit in i Queensland. Oromantiskt, vi vet, men gott och praktiskt.

Det blev en lång dag i bilen och vi knäckte 46 mil.

Familjen Holmström hade i vanlig ordning startat mycket tidigare än oss och mötte oss när vi gled in under bommen på vår holiday park.
Vi samlades alla på vår veranda och åt lite middag tillsammans.

Efter maten började vi planera vår resa söderut som börjar den
3 januari. Vi är alla väldigt nöjda med det vi kom fram till.

Kolsvart, tokvarmt och väldigt mysigt.

Och lite busigt.

Nu är vi i samma stad som förra året vid den här tiden...

Nu har vi äntligen kommit till ett ställe med internet och vi har därför kunnat blogga ikapp om våra upplevelser sedan vi lämnade Sydney. Börja och läs från Fingal Bay och läs framåt om ni vill läsa dem i ordning. I de här inläggen är det inte fokus på text utan mer på fotona, då det krävs stålmans-energi att skriva fem inlägg på ett bräde. Enjoy!

När vi imorse lämnade Stoney Park hade Holmströmarna redan hunnit slagit ihop sitt tält. De är lite mer av duracellkaniner på morgonkanten än vad vi är.

Idag var trafiken helt ok.

Här åker vi genom någon sömnig håla.

Vi stannade i Coffs Harbour och åt lite lunch. Lill-Åsa höll på att kräkas genom hela middagen då hennes kebab smakade som fuktiga lovikavantar. Hon sköljde ner rikligt med Cola. Hua!

Pigge Pingvin och Gunilla satt med Poppe i baksätet och sjöng.

Efter lunchen skulle vi tanka men på de två mackarna vi stannade på var bensinen slut! Det har man inte varit med om förut! Dessutom frågade vi killen på bensinmacken hur långt det var till nästa mack så svarade han 1½ timme. Hoppla! Det var bara att vända om och hitta en annan mack. Det tog dock inte lång tid innan vi hittade en besinmack med bensin.

Poppe leker med kameran.

Vi såg dock inga kängrusar efter vägen.

Äntligen framme i Lismore! Förra året vid den här tiden var vi med Karim i Lismore (Irland). Nu är vi i systerstaden i Australien. Aningens varmare. Vi bor i rummet längs till höger.

När vi kom hit insåg vi att vi hade internet på rummet!!! Vi slängde oss på datorn och började blogga ikapp.

Vi tycker att man kan se tydliga irländska influenser även i det australiensiska Lismore.

På den här gatan bor vi.

Klockan 17.30 intogs kall dryck under vår sista marathon-bloggning. Nu ska vi hitta ett trevlig ställe att inta kvällens middag på!

Norrut på Pacific Highway

Här kommer några foton från sista kvällen i Fingal Bay.
Anna och Micke njuter av kallt vitt vin.

Hela gänget glufsar mexmat på verandan.

När barnen hade lagt sig avslutade vi med ett glas rött med fötterna i högläge och med att spana in stjärnorna. Man kan ju inga stjärnbilder men någon har snott Karlavagnen :-)

På fredagen åkte vi så iväg mot nästa mål, Port Macquarie och Stoney Park. Vi såg faktiskt aldrig Port Macquarie på grund av tidsbrist så det får vi ta en annan gång.
När vi kört några mil stannade vi här för toapaus.

Det blev några timmar i bilen då de bygger om stora delar av motorvägen och vi hamnade därför i lite mysiga köer.

Det är garanterat inte lika tråkigt som att sitta i bilköer på Essingeleden. Utsikten är liksom lite roligare.

Framme i Stoney Park och det här är Pontus egna rum. Vi lyckades få en stuga med 2 rum och kök även om det bara var ca 25 kvm.

Vårt hus utifrån.

Familjen Holmströms tvårummare fotat från vår veranda.

Vi slog ihop våra bord och åt varsina middagar tillsammans.
Vi åt spagetti och köttfärssås och Holmströms åt carbonara. Pontus pratade lite med våra grannar som frågade vad vi åt till middag och han insåg att det skulle låta som en konstig blandning så han svarade "We had pasta and stuff". Ganska bra lösning, tyckte vi.

Efter maten tog vi en promenad runt området. Vi bodde på Jump Avenue.

Vi solnedgången kom kängurusarna fram och åt.

Killarna spelade lite cricket.

Sedan blev det en tidig kväll.